'

Jag har fått ganska svårt att börja gilla någon. Alltså i sammanhang me kärlek. Visst kan jag tycka att någon är snygg och så.
Men jag har väldigt svårt att verkligen vilja ha en person. Förut var det hur enkelt som helst för mej.
Jag hade 2 förhållande på bara ett halvår tillexempel. Och nu har jag inte haft ett sen i mars. Det är snart ett år sen.
Jag har ju vart på g nåra personer sen dess men jag har inte velat ha något förhållande me någon av dom. Jag har lixom inte tyckt att det kännts rätt.
För varje gång någon av dom jag var på g me ens nämnde något om nått förhållande så fick jag lixom som en klump i magen.
 Det kanske låter helt konstigt? Men det bara kändes så. När jag äntligen ville ha någon av dom där killarna så var det för sent.
Jag sumpade varenda chans för en klump i magen. Det kanske helt enkelt bara va så, att det inte kändes rätt lixom. Eller?
Jag har även svårt för att tyda killars signaler, "Är han intresserad, är han inte intresserad?"
"Driver han me mej, eller menar han faktiskt allvar?", det är det som får det svårt för mej att lita på killar.
Jag har blivit sårad allt för många gånger och skippar gärna att bli det igen.  Man kan nog säga att jag blivit lite rädd för kärlek.
Det är synd tycker jag. För jag vet ju att kärlek har så mycket bra att ge. Jag vågar bara inte ta emot det från någon.
Därför brukar jag, om jag är på g me nån, avvakta och se om jag verkligen vill satsa på ett förhållande me den killen.
Och när jag vet att jag vill det så brukar det, som sagt, oftast va för sent. Så kort sagt:
När en kille vill ha mig, vill inte jag ha han. Och när jag vill ha han, vill inte han ha mig...

Nu är ju det här, förhoppningsvis, bara en viss period som jag går igenom som så småningom är över.
För det är ju inte så att jag absolut inte vill ha ett förhållande, för det vill jag gärna.
Det gäller bara för mej att hitta han. Han som kan gör mej lycklig utan svek. Hitta min ängel.