'

Jag önskar att jag kunde spola tillbaka tiden ett par år. Tills man var sådär liten, kanske 5 år och det inte fanns några som helst problem eller bekymmer. Hade jag vetat att det skulle vara såhär jobbigt att växa upp. Bland alla fördomar, lögner, rykten och svek. Då hade jag tagit livet av mej för länge, länge sen. Men jag hade ingen aning. Jag ville ju bara bli stor och leva mina drömmar. Inte trodde jag att det skulle finnas så många frestelser och farligheter på vägen. Många gånger har jag hittat tillfällen då allt känts helt perfekt. Dom gångerna jag har vart tvungen att nypa mej i armen för att se om det verkligen var på riktigt. Och visst var det det. Men självklart har varje sånt tillfälle tagit slut. Runnit ut i sanden och försvunnit.
Jag har lärt mej att leva med hur jävligt det är att växa upp. Speciellt i en sån liten falsk håla som Nyköping. Där alla tror att dom vet nått. Snackar skit och äcklar sej. Många här i stan är helt underbara och urgulliga! Men samtidigt finns alla dom där som kollar snett och beter sej som svin. Okej, ni kanske inte gillar mej. Ni behöver ju inte hata mej, men jag har inte bett er att älska mej heller. Ni känner ju inte ens mej?!?
Men jag har som sagt lärt mej leva med det här. Skita i idioter och ägna min tid åt alla som vill mej väl.
Jag håller mej stark och håller mej borta från sånt som kan göra mej svag.
Okej, jag kanske inte sysslar med dom bästa grejerna om man säger så. Men det är ju faktiskt mitt problem.
Men tack alla där ute som finns för mej och inte beter er som falska slynor utan liv!
Ojojoj, hårda ord här (a)

Förlåt. Jag är den jag är och jag är inte perfekt!