Psykopaten

Jag mins dina ögon, dina klarblåa ögon 
Din blick den mötte min, jag va din du va min 
Inga ord behövde sägas vi visste det ändå 
Vid min sida skulle du härifrån gå

Jag la mina händer på din hals, jag kramade hårt 
Jag knäckte dina armar, jag knäckte dina ben 
Jag krossade din skalle med en sten

Jag tog din blodiga kropp och jag hängde den i ett träd 
Alla skulle få se hur vacker du är

Nu står jag här, ensam igen 
Jag tänker på den dag då jag får träffa dig igen 
Du är på ett ställe där många andra är 
Som fått känna på mitt begär

Jag får inte ge upp nej jag måste vara stark 
Jag tänker på den dag då jag får en ny vän

 


COMMENTS

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0